DET ÄR JAG SOM ÄR STUNE

Låter vi det mänskliga ta över eller ska vi gå mot det psykiska och försöka förstå från den synvinkeln? Eller ska vi ta saker för givet utifrån det yttre. Det som ger vad det tror att det måste ge. Allt är inget för ingen vet något för allt ligger i det inre där ingen kan nå. Oavsett vilka ord man använder. Ingen kan förstå vad som igentligen sker förens de har kommit in i personen i frågas själ.