DET ÄR JAG SOM ÄR STUNE

Nu sitter jag här och pluggar inte ett skit. Det beror på att jag är så cool.
Jag kan inte säga något utan att mina föräldrar tar det på störtsa allvar. Det är nästan som om de tigger sig till min tysthet. De tycker nog att jag pratar för mycket. Men det blir lätt så när jag är trött. Och trött blir man ju om man anstränger sig. Och jag kan säga en sak. Nämligen att jag anstänger mig när jag måste förklara varenda liten mening jag utalar i mina föräldrars närhet.
Somsagt, jag har försökt plugga ett tag, några timmar men det har inte gått värst bra. Sicken tur att jag har helgen på mig och hela morgondagen. Men vad säger att jag inte kommer uppleva samma situation som jag nyss upplevt? Att jag säger att jag ska SKA plugga men att det inte blir värst mycket av när det väl kommer till kritan. Det kommer ju vara exakt samma sak nästa gång jag ska plugga. Eller..? Nej, för imorgon kommer jag ha en mycket hög amition till att plugga.
Föresten, idag när jag var på stan kom jag på en ytterst ointressant grej. Som antagligen inte kommer snurra lika mycket i ditt huvud som det nu snurrar i mitt. Det snurrar mycket i mitt huvud föresten. Kanske för att jag är tjej och måste ha koll på berit och agda, mina två bröst. Därför snurrar det lite extra. Återigen till min  yttra ointresanta tanke (Varning, om du upplevt att det jag säger inte har något värde ska du inte fortsätta läsa detta, för det är inte intressant). Jag hade med mig 150 kronor och lovade mig själv att inte komma hem tomhänt. Från början skulle jag köpa en väska men den var ful så jag tröst handlade istället. Det var svårt att hitta något behövligt och fint eftersom att klockan var fem och alla affärer (förutom överamutiösa ÅLENS) skulle stänga klockan sex. Det var mycket jag ville ha och tänke mig kunna amnvända. En stjorta, en kofta, bodylotion, en halsduk, något stort klädesplagg så jag slipper bry mig om att berit och agda har det bra. Och såklart för att ett stort klädesplagg är alltid ett säkert val på morgonen.
Så jag gick runt där bland prisklasserna 100-200 kronor på alla affärer som Umeå har att erbjuda. Varje gång jag såg ett intressant klädesplagg tänkte jag "Om det kostar under 150 kronor köper jag det". Smart tänker du, då blir det ett enkelt val för Anja. Men när jag såg att det kostade 149 kronor bestämde jag mig för att ändå inte köpa det. Alltså, jag följde inte det jag skulle göra. MEN om jag nu så säkert valde att inte ta saken i fråga så måste jag säkert inners inne inte velat ha det.
Hoppas ingen fattar. Det är svårt att förklara men om ni fattar kan ni väl säga det?
Alltså: När du har lovat dig själv en sak men inte håller det vet du att inners inne vill du inte det du själv intalat dig. (OBS, det gäller inte drogmissbruk, sexmissbruk, matmissbruk, spelmissbruk eller andra viktiga saker).




Hehe Rosa jag vet att det typ är EXAKT samma kläder som du hade en dag!

Jag visste att det fanns någon därute som undrade vad jag köpte för mina hundrafemtiokronor. Resultatet ser ni ovan. Eller 148 kanske jag ska tillägga. Tröjan hittade jag i sista minut och halsbandet på Åhlens. Och så köpte jag en manshora men inte för dom pengarna utan från mina sparpengar.