DET ÄR JAG SOM ÄR STUNE

Andreas Wilson blev jag kär i när jag såg Onskan för första gången i sjuan.
För att han var/är snygg och har snygg röst och spelade bra och verkade snäll.
Jag tänkte mycket på honom.

Fredrik Wikingsson blev jag kär i när jag såg en intrevju med honom i "filmkväll med look".
Jag älskade allt han sa och jag var kär i några månader.

Nick blev jag kär i direkt när jag såg honom för första gången prata.
Jag vet inte varför och jag vet att bilden inte är så bra.

Adam tensta blev jag kär i när han kollade mig i ögonen på Umeå Open förrförra året.
Konstig anledning. Nu är mina känslor för honom helt bort tinade och kommer aldrig mer komma tillbaka.

Björn Gustavsson blev jag kär i när han blivit känd för då sa han så fina saker.
Jag föll för hans röst och bekvämlighet.
Mina känslor för Björn var lite till och från hela tiden.

Jag har även varit kär i storebrorn i Fjorton suger för att han grät i slutet.

Konstigt nog har jag inte varit kär i Tobbe trollkar, han är så snygg.

Person jag borde varit kär i längst är Andreas Wilson för att han är så snygg men den jag varit kär i längst är nog Fredrik, tills att jag insåg att han pratade för fort.