DET ÄR JAG SOM ÄR STUNE

Jag får komma hem när jag vill för jag är tonåring. Det är helt okej att jag går och lägger mig klockan tre en vardag för att jag är i den åldern ju. Jag får vara kaxig och stöddig mot alla i min omgivning för det är en helt normal reaktion när man är tonåring. Jag får säga/göra exakt vad jag vill för jag skiter ändå i vad jag inte får säga/göra. Jag blir förlåten vad jag än gör, det var ju inte jag, det var mitt osäkra yttre. Jag behöver inte bry mig om andra, vara trevlig eller vara social av den enkla anledningen att jag är tonåring.
eeeeh